Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordrar varje detalj i dess utveckling sin teoretiska
kartläggning. Jag och du och vi alla äro dylika
detaljer. Vi måste noga förbereda den teoretiska
kartläggningen av våra framtida uppgifter såsom revolutionens
ledare och fullbordare.
— Det sörjer nog Lenin och Bussarin för.
— Riktigt! De äro revolutionens geografer. Men vad
skola de förmå utan oss? Den stora revolutionen
behöver oss alla.
Men käre Solsky, du glömmer att sy.
— En sådan otur att behöva tänka på att ha tre
kostymer färdiga, när, som du hörde av Ljalinin, det
börjar jäsa i Ryssland, och vi alla behöva förbereda
oss för våra stora uppgifter.
Det hördes en stilla och försiktig knackning.
— Knackade det, Solsky?
—• Ja, visst! Fan anfäkta, nu kommer väl en ny
beställning och tar tiden ifrån oss. Vi som var så bra
i farten med att arbeta på de här tre kostymerna.
Solsky suckade. Fru Solsky gick för att öppna.
—■ Säg att vi är alldeles överhopade med arbete. Han
får komma igen om tre månader.
— Tre månader?
— Ja, nu måste vi efter de här tre kostymerna ha
ro att tänka över den ryska statens angelägenheter och
revolutionens filosofi.
Åter hördes knackningen, ängslig och försiktig.
Innan fru Solsky fick handen på låsvredet, öppnades
dörren och ett försiktigt spejande ansikte stack in.
— Nej, var det du Kristevsky? Stig in!
-— Se, så, nu blir det en ofrivillig paus. Aldrig får
man arbeta i ro med den uppgift man älskar, muttrade
Solsky för sig själv. Jag som var så bra i farten med
att sy, hå, hå ja!
Kristevsky, sadelmakaren från Ukraina, klev
försiktigt in, stängde väl dörren, gick på tå fram, såg högst
allvarlig och icke så litet ängslig ut.
— Är det något på tok? sporde Solsky.
— Är vi alldeles ensamma? frågade Kristevsky.
— Ja.
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
