Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de modigt ut det infallna bröstet, kvittrade som en
fågel. Maria Tatjana skrattade; han såg verkligen
kostlig ut.
— Hur är det med Garin? sporde Solsky.
— Han är fri. Han hänvisade dem till Branting.
Vägrade svara på deras närgångna frågor.
— Ja, mensjeviker bli alltid frigivna, muttrade
sadel-makaren. Men det skulle han inte ha sagt. Maria
Tatjana blev blodröd, och innan Kristevsky visste ordet
av, gav hon honom en örfil, som small som ett skott.
Kristevsky visade tänderna. Han liknade en morrande
hund, fågelkvittret hade tystnat och de små svartgrå
ögonen sprutade ilska och arghet. Solsky hoppade ner
av bordet och gick emellan.
— Na, na, sjöng han, inte ovänner! Den lede
klassfienden är orsaken till alla olyckor. Han är listig och
grym. Han hatar alla revolutionärer.
Kristevsky skrattade, brast sedan plötsligen ut i gråt,
föll Maria Tatjana om halsen, ångerfull och glad
mellan tårarna. Alla kuttrade plötsligt som duvor.
Sadel-makaren tiggde om förlåtelse. Strax var allt gott och
väl igen. Alla omfamnade varandra, drucko te och
språ-kade i all sämja. Solsky sparkade föraktfullt undan
kostymtyget i en vrå.
— Nå, vad är nu att göra? sporde Solsky fru Garin.
— Mikael Konstantinovitch föreslår en
sammankomst här hos er i kväll, en sammankomst mellan
svenska och ryska kamrater.
-— Vi ha tre kostymer att sy, suckade fru Solsky.
-— Tre kostymer? Till borgare eller kamrater?
— Borgare.
— Alltså, i kväll. Mellan klockan tio och tolv. Vi
kommer med båten, det väcker minst uppseende.
Maria Tatjana gick. Hon var den levande
förbindelselänken mellan de landsflyktiga ryssarna i Stockholm.
De talade aldrig i telefon med varandra, skrevo aldrig
brev till varandra. Trots all försiktighet hade de all
möda att hålla polisen på avstånd. Titt och tätt slog
den som en hök ner på dem och snappade bort än den
ene, än den andre.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
