Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergulf gingo dock icke med. Den förre skulle hem
till hustru och barn som han sade, något som
studenterna och kadetterna hade förbålt roligt åt.
— Va fan är du för ledare, som sviker! hånade
löjtnant Reenstierna vid Svea garde.
— Och du Bergulf? Apropå det. Hur tusan kunde
du tillåta din far att försvara di där sabla
högförrädarna inför rätta?
Det var greve Lejonkula, kapten vid Livdragonerna
som sporde.
— Jag råkar aldrig min far.
— Bravo! Se så följ med! Eller ska du till en flicka?
Ja, du har ju din fru i Tyskland.
Bergulf blev inte ond. Lejonkula tog det hela så där
skämtsamt, godmodigt. Sådan var ju jargongen. Han
hade själv en gång brukat den. Före kriget. Men efter
kriget. Han hade fått munlås. Han kunde inte skämta
mer, inte besöka flickor, inte supa som förr. Fan
anamma. Smutsen stod honom i halsen. Allt kväljde honom.
Nå, äta skulle han ju. Lika gott med de andra som
ensam.
Det blev en glad kväll på Djurgårdsbrunn. Käglor
och muntra historier. Det var maj och vår. Djurgården
började slå ut. Lönnkronorna summo som guldmoln i
den skumma skyn. Pilarna nickade åt den gamle
kanalvakten, som gjorde sin rond, mumlande: nu är våren,
den besten, här, nu är människorna tokiga.
En av studenterna tog hatten från gubben, slungade
den ut i kanalen och gav gubben en tia i stället. Hela
skaran hissade gubben, hurrade och skrek.
— Sa jag inte det, gol gubben, våren är här.
Det blev stora promenaden. Flickor de mötte togos
upp i bilarna under skämt och glam. Ute vid
Blockhusudden skulle man naturligtvis bada. Kallt som tusan,
men skönt. Lejonkula hoppade i med kläderna på. Vid
Manilla skulle man pröva, om de döva fått igen
hörseln. Serenad med Hör oss Svea. Därefter Sjung om
studentens på bryggan vid Friesens park. Så in till staden
och hem till Reenstierna, som hade en utmärkt
vinkällare. Men löjtnanten hade tappat portnyckeln. Nå, den
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
