Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtan till höger och vänster. Alltid hade han en svärm
klubbflickor kring sig. Hotade att ohjälpligt distansera
Kansas. Han var nästan oumbärlig, när det gällde
lust-resor och basarer, ty han kunde samla och sätta fart
på flickorna som ingen annan. Nu gick han längs
relingen, inspekterande och prisande. Gav en flicka en
liten klapp på kinden, en annan ett nyp i örat, en tredje
en blick, som kom hjärtat att skälva.
— Tappra flickor!
Äh, han kunde konsten. Hade gått i skola hos Kansas.
I aktern spelade klubbarnas orkester. Trummor,
horn, fioler och bastuba.
På Eldkvarnsudden i Riddarfjärden nalkades det nya
stadshuset sakta sin fullbordan.
— Det där huset, som firman Östberg och Tengdahl
ha hand om, blir alldeles lagom för revolutionens
kommunala konvent, sade Petrus Gran till Melker Simson,
då båten gled förbi det av otaliga byggnadsställningar
omslutna, halvfärdiga stadshusbygget.
— Jo, jo men! Det behövs allt vädras i di gamla
nämnderna och styrelserna. Vi ha bara tjugo
socialister nu i stadsfullmäktige, men vänta bara. Sen ska det
bli en lustiger dans.
— Di tog mandatet från Högland, när han dömdes.
Det ska di allt få igen.
Nu gled »Sigtuna» förbi Långholmen.
— Leve Högland, Hedén och Hokerslund! ropade
Sagostunds-Kalle. Fyra taktfasta hurrarop, svarade.
Samtidigt började alla vifta med näsdukar, schalar och
blomsterkvastar. Hörde de fängslade ledarna de sinas
hälsning? Fästningen låg tyst och öde på den ljuva ön,
där barn lekte i dungarna vid stranden. Länge viftades,
men ingen syntes.
»Sigtuna» styrde för full maskin ut i Mälaren förbi
Essingarna med deras idylliska stränder, en krans av
bersåer. Kansas, som älskade Bellman och i honom
såg en nykterhetsapostel, »om man fattade honom rätt»,
deklamerade med patos och stora gester vad Karl
Mikael hade att säga om Essingarna och Mälaren:
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
