Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hedningarnas omvändelse, samlades hos Ragnar
Berg en annan skara stormfåglar till överläggningar i
den skinande junisolen.
Ragnar Berg bodde i en tvärgränd till Stigbergsgatan.
Här låg ett litet trähus med trädgård till, med utsikt
„över hamnen och segelleden. Ett gammalt lusthus från
Gustav III :s tid under en ärevördig kastanj var ett kärt
tillhåll sommartiden för stormfåglarna. Här hade
Söders orosandar sin generalstab förlagd.
Ragnar Berg hade lämnat yrket och ägnade sig
numera helt åt agitationen. Han hade varit med i en
strejk och till straff icke fått anställning,
fackföreningen sökte tilltvinga sig hans återanställning, men den
envise arbetsgivaren, en gammal metallfabrikör, lade helt
enkelt ned verksamheten. Nu var Ragnar Berg en
resande agitator. Det skulle nog gått klent att
upprätthålla ekonomin — ty en agitator var en fattig sate —
om icke hans unga hustru, Anna, en av döttrarna till
den döde hamnarbetaren David Gall, fått anställning
vid telefon nu. Inte hade hon stor lön, men som båda
voro sparsamma, räckte deras gemensamma inkomst i
alla fall att leva på.
Anna Berg hade kvar sitt glada humör från
ungdomsåren och höll uppe glädjen och modet både bland
arbetskamraterna och i klubben. Hon hade haft en
period av sorg och nedstämdhet. Hennes flicka hade dött
endast några månader gammal. Den smärtan höll på
att alldeles knäcka henne. Men hon tog spjärn, hon
ville inte låta sig besegra. Hon hängav sig med dubbel
intensitet åt föreningsarbetet och klubblivet. Och hon
segrade. Livsglädjen tycktes återvända. Hon blev åter
den glada Anna Gall. Men innerst inne i själen bar hon
på ett oläkligt sår. I hemliga stunder greps hon av en
djup melankoli.
Nu gick hon och dukade kaffebordet i lusthuset i
väntan på de ledande kamraternas ankomst. Ragnar,
mannen, satt fördjupad i studiet av Stormfågeln.
— Jag har inte kaffebröd till fler än tio, Ragnar.
Kommer det fler, får de nöja sig med rågsikt.
— Vasa? hördes Ragnar förstrött. Han var mitt inne
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
