Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Brand, som efter skilsmässan med de gamla hade
planläggningen av sitt eget parti att sörja för, d:r
Daf-nesson, som själv inlagt ansökan att erhålla
Nobelpriset för en fredsdikt i den högre stilen samt
rörelsens moder, Kata. Den röda mormodern, som Gallbom
titulerade henne. Kata hade svårt att komma genom
dörren till »Tysta Marie» och ännu svårare att komma
in i »Messalinas Salong», ty dels var hon snart invalid
av reumatism och hjärtförstoring efter alla strapatser
och vedermödor hon utstått och ännu utstod på sina
härfärder för utbredandet av socialismens evangelium,
och dels var hon med tiden bliven ganska fet.
-— Varså god, köttbullar! Kata, smörj kråset! Mat
för drottningar! bjöd Kansas och klappade den gamla
härjarinnan med sådant eftertryck i ryggen, att hon
kippade efter andan.
— Stekt potatis, Carleman, du gourmand av första
rangen! fortsatte Kansas. Tänk, att svenska folket snart
icke skall minnas hur en potatis såg ut! Ännu ett år
av krig och jobberi, mina ädla vänner, och ingen skall
ens veta vad den fisk, som intill kriget kallades
strömming, hade för betydelse som näringsmedel för
stockholmarna.
— För Kristi pina och blod, fnös Spaken, medan
hans båda gaffelbeväpnade händer fiskade på
assietterna i en nervös spänning och brådska. Vid allt vad
heligt är, fortsatte han, detta som nu sker är början
till den kapitalistiska samhällsordningens undergång.
När läget börjar bli sådant det är hos oss, hur tror ni
då det ska se ut i de krigförande länderna? Vad tror
ni köerna framför brödbutikerna, de värdelösa
kupongerna, hela skaran av kristidsbyråkrater,
jobbarandan, betyder? Revolutionen, kamrater! Ack, jag hör
redan marken darra under revolutionsarméernas
fotter! Tro mig, det knakar i samhällets fogar och band.
Säg, äro vi också beredda?
Härvid slök han två köttbullar.
— Ack, det behövs ännu mycket, innan proletariatet
reser sig, men vi äro på god väg. Våra vänner
fienderna hjälper oss. Så här blir gången av den revolutionära
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
