Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kloster. Äh, han var som en av medeltidens
humanister! Med aldrig slappnande möda filade han på sitt
verk. Och medan hans flitiga, snillrika penna fyllde
blad efter blad, funderade han över gåtorna om krigets
problem, om massans rätt, om demokratins möjlighet
och framtid. Och han kom till den fasta övertygelsen,
att till slut dock endast folket självt kan finna vägen
till friheten, freden och självansvaret. Med
fördubblade krafter ville han, när frihetens timme åter skulle
slå, ägna sig åt sitt folks andliga fostran och dess
demokratiska utveckling.
I en annan cell satt hans olycksbroder, anarkisten
Hokerslund. Som en fången ung profet satt han mörk
och ruvande i hörnet av sitt torftiga bo, lyssnande till
mössens knaprande och vaktkarlens tunga steg i
korridoren. Som en stridsglad falk hade han tagits till fånga
av fienden. Stridsglädjen hade för länge sedan
förflugit. Som en gammal filosof satt han nu och ruvade
över livets mening, världens gång och Guds existens.
På stolen bredvid där han satt på stengolvet låg bibeln.
Vad är jag och vad är människan? Hur tyda
mänsklighetens gåta? Varifrån komma vi och varthän gå vi? Om
Gud är, kan då synden vara? Om synden är, kan då
räddningen komma?
Han tyckte, att han som ur ett mörkt valv hörde
en röst:
— Jag är Vetenskapen. Jag skall till slut finna
svaret.
Rösten dog bort och åter försjönk fången i
grubblerier.
Varför träla massorna? Varför äro de övergivna av
den gamle gode Guden? Kriget! Strider det icke mot
Guds tillvaro och människans förnuft?
Den unge profeten läste i bibeln och sökte där svar
på sina frågor. Han, massornas profet, skulle han i
denna bok söka svar på de frågor, som brände honom
som en invärtes eld? Äter lade han ifrån sig boken.
Äter grep han till den. Den drog honom med en
underbar kraft till sig. Här levde anden, där ute materien.
Här sjöng hjärtat, där ute kanonerna. Här talade det
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
