Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej så svårt som en enda eller en klick. Gud talar genom
folket, det är min tro. Men utan samband med jorden
blir folket utan styrsel, utan rot och utan Gud. Du
talar om eviga ideal. Ja, uselt att icke slåss för vad
rätt är. Men vad är det eviga idealet? Jag vet blott ett:
att söka vara en god människa, enkel, flärdlös,
arbetsam, trogen i vänskap, hjälpsam i nöden, framför allt:
att göra sin plikt.
— Men som nu kriget till exempel? Vi måste ha slut
på kriget. Eller detta orättfärdiga, illa fungerande
samhälle? Vi måste bekämpa det, störta det.
— Kriget kommer att dö, när vi lärt att betvinga
oss själva, och det orätta i samhället växer bort med
det orätta inom oss.
— En gammal visdom.
— En gammal bondes visdom.
— Om nu alla ginge tillbaka till jorden, frånsett att
jorden räckte till för alla, hela utvecklingen skulle då
vridas tillbaka.
— Jag talar icke om alla. Jag talar om dig. Det är
dig jag vill rädda, dig och denna gård, där våra fäder
strävat i århundraden.
— Varför vill du icke, att alla andra skall bli
lyckliga?
— Man tänker på de sina först. Blodets röst, min son.
— Man bör tänka på alla. Vi stå i ansvar för alla.
— Vi få icke Sätta oss i Herrens ställe.
— Men om Vår herre överger människorna? Som nu
i kriget.
— Så lär icke vi kunna skapa en ny värld.
— Just det är det vi måste försöka.
Så fortfor samtalet. Stig lovade tala med de sina om
saken. Mer kunde han inte lova. Den gamle var i själva
verket mycket glad för det löftet.
— Jag tackar Gud för det löftet. Man skall icke
begära för mycket.
— Icke för litet heller, far.
Postbudet, som var den forne sotaren Melkisedik
Larsson, Korp-Olivias fästman i tiden, kom. Han var
sjuttio år, rask och flink, gick varje dag en och en halv
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
