Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en loppcirkus. Åh, när han med den segrande armén
tågade in i Paris, när han fick slå sig lös och ströva
kring på Paris’ gator om nätterna, fick träffa
gatpojkarna och gatflickorna i Paris, jo, då skulle han bräcka
dem med sin lilla loppcirkus, som han bar i den lilla
asken i byxfickan.
— Nå, kung Albert, rör på påkarna!
Han försökte med halmstrået dirigera den trötta
loppans rörelser. Kung Albert tog ett litet skutt.
— Bravo! uppmuntrade dressören. Nu hitåt om jag
får be! Ser man på, ett skutt till. Tack, min konung!
Soldaten hörde steg utanför på bygatan. Skyndsamt
makade han lopporna ner i asken. Vem kunde veta vad
respekt den kommande kunde ha för hans loppor.
Loppdressyr är en svår konst, den lär man sig i
Berlins slumkvarter; det är en konst som man kan leva
på i värsta fall. Men »Gubben Noak» till exempel, han
begrep inte den saken. Tänk, den grobianen! Han
jämställde lopporna med lössen. Att soldaterna förföljde
lössen, det kunde Dreipfennig förstå. Men lopporna,
så prydliga och intelligenta djur.
Dreipfennig stoppade asken i byxfickan, tog geväret
och väntade. Stegen hördes nu alldeles inpå.
Det var fältväbeln.
— Jag har en nyhet till troppen. När korpralen
kommer upp så hälsa honom, att hela regementet om en
vecka skall förflyttas. Jag antar, att det blir ostfronten
eller Serbien.
Dreipfennig gjorde honnör. Fältväbeln gick. När
stegen dött bort, bröt soldaten ut:
— Fördömda sugga! Då tar di naturligtvis Paris,
medan vi jagar de ryska eller serbiska svinen. Vad
tusan kan Hindenburg mena med att flytta »Glada
Preussen» från västfronten. Jag undrar om han rätt
förstår sin sak.
Nu stack ett lurvigt huvud upp ur källargluggen.
— Vad fan språkar du om, ditt lilla busfrö? Jag
tror du mästrar fader Hindenburg! hördes en grov bas
från det lurviga, smutsiga, bossbemängda huvud, som
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
