- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / V. Nya himlar och en ny jord /
216

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

siven betyder tjugotusen liv mer än om vi lade oss på
försvaret. Man gör oss till kanonföda. Tusan djävlar,
ni officerare skulle alla hängas!

Bergulf tog Pankrows våldsamma utbrott med ett
högtidligt lugn. Då Jung och fänriken Sapolainen ville
rusa fram och arrestera den upprörde rebellen, gjorde
löjtnanten en avvärjande rörelse.

— Pankrow, ni menar inte vad ni säger. Lugna
er! Arméledningen vet vad den gör. Den är bättre
underrättad än ni. Vi måste göra vår plikt, när vi nu är
här. Pankrow, ni är en bra pojke, ni är en idealist.
Ni har ett fädernesland att skydda, gör därför er
plikt.

Löjtnanten ville gå, men Pankrow ställde sig i hans
väg.

— Herr löjtnant, era ord äro blott tomma fraser.
Ni menar kanske väl, men ni tar fel. Icke Tyskland
är mitt fädernesland utan hela världen. Icke ni
officerare är mina bröder utan arbetarna i alla länder, även
de som stå i vapen mot oss därborta.

Viktor Lanz avbröt honom.

— Förneka icke ditt fosterland inför dödens
ansikte, Pankrow!

— När ägde en fattig proletär ett fosterland?

— Åh, han glömmer ju, att vi ha Berlin, viskade
Dreipfennig till Kuntze.

— Det där begriper du inte, pojksate! muttrade
Kuntze till svar.

Löjtnanten gick. Jung började ösa svordomar över
socialisterna. Han skulle min själ tala med kaptenen.
Det skulle bli krigsrätt. Plötsligt stod löjtnanten åter
i »Hotell Jakobsen».

— Jag har tänkt på saken. Plutonen slipper gå i
tèten. Jag och sjätte plutonen marscherar först.

Det blev alldeles tyst. Till slut bröt Kuntze
tystnaden.

— Ni förstår nog, att så där kan vi inte ta det. Vi
är inte fega. Vi förbanna kriget, men vi låter inte
beröva oss vår heder. Låt oss därför marschera först, så
som det var sagt.

216

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 30 01:04:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/5/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free