Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jerna av engelska skyttegravar togos och med dem
tusentals fångar.
Men en genombrytning av de fientliga linjerna kom
icke heller nu till stånd.
När stormvågen reste sig framför de engelska
gravarna, hade Hag Brumm och Lorenz Brag även
stormat iväg. Ett skott träffade Brag, han snurrade runt
och föll. Blixtsnabbt vräkte kamraten ned honom i ett
granathål, för att han icke skulle trampas ihjäl av de
efterföljande. Brumm hoppade efter ned i hålet för att
taga vård om den sårade kamraten. Han var genast
på det klara med, att ingen räddning fanns. Kulan
hade gått genom halsen och munnen var fylld av blod.
Han rev upp uniformen för att höra om hjärtat ännu
slog. Häpen ryggade han tillbaka. Den döende soldaten
framför honom var en flicka.
Nu blev mycket förklarat som förut varit dunkelt
eller egendomligt ifråga om Lorenz Brag, den lille
patrioten. Brumm tog den döendes hand. En stund och
livet hade flytt. Han tog sin tältduk från packningen
och vände den dödes ansikte mot rymden. Stjärnorna
måste ju finnas bakom röktöcknen. Sedan bredde han
tältduken över den döda kroppen och skyndade mot
fiendens linjer.
Ännu en skulle denna stormning skörda. När
Drei-pfennig trött, segersäll och osårad somnade i ett av
skyddsrummen i fiendens erövrade linjer, hade han sin
tornister under sitt huvud. Han sov som ett
murmel-djur, lycklig och utan nerver. När han skulle ut på sitt
pass, kunde inte korpralen få honom vaken. Till slut
sparkade korpralen till hans tornister, som
skramlande slog mot väggen. Den gick upp i sömmen och ut
rullade ej blott fältflaskan utan även guldringar,
guldarmband och andra dyrbarheter.
Tjuv och marodör var Dreipfennig, men feg var han
inte. Han erkände villigt och öppet, att han stulit
dyrbarheterna från stupade landsmän och fiender och att
han samlat dem för att skänka dem åt sina flickor i
Berlin, om inte gatflickorna i Paris dessförinnan tagit
dem från honom.
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
