Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Änglavingar förstås! skrattade sadelmakaren. Di
flaxade väl på Kerenskis rygg!
Bubroff kastade thekoppen efter juden. Av skrällen
störtade husan in med ilsken uppsyn.
Grobski fortsatte:
— Kerenski talade som blott han kan tala. Hela den
stora mängden snyftade. Han bredde ut famnen mot
folket och bjöd de upproriska soldaterna att träda in
i palatset. Genom de öppnade portarna till
dumaresi-denset strömmade soldaterna in, i det de togo Kerenski
på sina axlar. Han bars av folket som en imperator
uppför trapporna. Soldaterna stannade och han
hälsade dem som frihetens budbärare. På detta sätt erövrade
revolutionen duman.
— Säg att duman fångade revolutionen, strök den
om nosen med söta fraser; vi få väl se vad slutet blir,
pep den obotfärdige, intransigente juden.
Nu stördes samtalet och berättelsen av nytt från
gatan. En skara kvinnor kommo släpande på en högst
underlig figur. Det var en tjock, fet herre i päls.
Pälsen var illa tilltygad och nedstänkt av smuts, som om
den rullats i gatsmörjan. Den fete herrn hade alla
fingrarna besatta med juvelringar. Bakom honom på en
paraply bar en av kvinnorna hans höga, tillbucklade
hatt som en trofé. Karlen skrek som en gris, sökte slita
sig lös och stretade emot, visande alla tecken till en
våldsam förskräckelse. Somliga av kvinnorna
knuffade honom i den feta, svällande nacken, andra
hånskrat-tade åt hans fruktlösa försök att komma fri.
— En spekulant! skriade Bubroff skrattande och
öppnade fönstret. Från gatan trängde genom sorlet den
arme krakens böner och rop.
— Tag mina juveler, men släpp mig! skrek han. Jag
skall skänka revolutionen mina sädesförråd. För mig
till Miljukov. Slå inte ihjäl mig! Jag har hustru och
ett litet barn!
— Men våra barn har du inte tänkt på förr än i dag.
Du har låtit oss hungra, medan dina magasin voro
fyllda av säd.
— Säden var för armén, för kriget. Men jag avskyr
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
