Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fåglarna åter funno i dessa dagar riksdagens
talartri-buner allt för isolerade och vädjade till ett annat
parlament, till massornas och gatornas. Där Hövdingen, allt
mer grånad och böjd, fordrade allmän rösträtt,
författningsrevision och sociala reformer, stego
stormfåglarnas ledare fram för massan och uppmanade dem att
följa exemplet från öster. I ett var dock numera hela
arbetarklassen ense: ingen borgfred vidare, bort med
borggårdskuppens regering!
Men denna regering sökte likväl av all makt bita sig
kvar. Då började oppositionens eldar spela mot tronen.
Den störtade ryska monarkin hade bringat marken i
gungning under alla Europas troner. Vissa tecken
tydde på, att hovet började undra, om det var klokt, att
männen från februari 1914 sutto i ministären i de allt
oroligare tiderna.
Så tedde sig läget i gamla Sverige, då flockar av
stormfåglarnas agitatorer en aprilafton vandrade
genom kungsholmskvarteren till Pipersgatan för att
överlägga om, huru den svenska revolutionen skulle kunna
förverkligas.
Redaktionslokalerna på Pipersgatan kallades i
revyvisorna på skämt omväxlande Piparkonventet,
Skri-karkonventet och Röda konventet. Stormfåglarna
föredrogo det senare namnet.
— Må de smäda oss, blott de frukta oss, citerade
Kata, vilken först av alla anlände till överläggningen.
Hon var alltjämt den första, som drog ut och den
sista som drog hem från möten och bataljer. Hon
började vitna i håret, hade blivit full av rynkor i ansiktet
och på händerna, led av reumatisk värk, andnöd och
allsköns kroppsliga skavanker. Men hennes själ var
eld och hennes hjärta som hett vin.
— Ja, må de gärna smäda oss, vi smäda ju dem
igen, häda deras gudar och förkasta deras profeter,
svarade Klas Brand och kramade handen på den
gamla härjarinnan.
Kata betraktade med missnöjd uppsyn det röda
konventets lokaliteter.
— Vet du, Brand, här ser allt bra ruffigt ut. Ran-
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
