Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skulle kunna göras för att lätta
livsmedelstillför-seln och lindra dyrtiden.
För fattigt folk var det nu nästan ogörligt att få
livsmedel, kläder och skor. Allt var ransonerat på kort,
men på korten fick man ringa eller intet: dåliga
surrogat för livsmedel, det var allt. De som kunde, reste ut
på landet och gjorde uppköp hos bönderna, men
priserna voro svindlande. Dessutom riskerade man, att
polisen beslagtog vad man köpt och då fick man böta.
Polisen hade tagit tusentals paket smör, bröd, ost och
fläsk från arbetare och arbetarhustrur, som besökt
släktingar på landet. Gulascherna gingo oftast fria, ty
de hade hemliga förbindelser och gott om pengar. Och
pengar hjälpte överallt och inte luktade de heller.
Harmen och oviljan hos de svältande arbetaremassorna
växte därför i kapp med de ringlande köerna utanför
livsmedelsaffärerna.
De kvinnor, som samlats hos Anna Berg, voro ytterst
upprörda över de rådande missförhållandena.
— Snart får man leva på sur kolja, kålrötter och
maskroskaffe, sade Anna Klang. Är det
människovärdigt, säg? Vi ha varit alldeles för tålmodiga. Vi skulle
göra som i Ryssland.
— Just vad vi skulle, instämde Ebba Stålis. Här
magrar barnen i arbetarfamiljerna, så det blir bara
skinn och ben kvar av dem.
— Ja, barnen! Man får ju inte mat till dem ens,
instämde Maja Prins. I mjölkkön i dag svimmade två
fruntimmer. Undernäring, sa en doktor som kom.
Hurudana ska då barnen bli?
-— Jag har inte varit med i det politiska livet på
länge, sade Inez Bårdaryd, hon som en gång kallats
Syster Sansculott. Men nu måste alla kvinnor samlas
och resa sig, ty nu gäller det barnen. Det samhälle,
som icke kan ta vård om det uppväxande släktet, som
låter barnen svälta, det samhället är icke värt att bestå.
— Ni må tro, att det jäser ute i bygderna! ropade
Kata och trädde pustande som ett lok in genom
dörren. Arbetarkvinnorna är så arga som bin och skäller
på sina karlar, att de ingenting gör. Sanna mina ord,
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
