Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, om vi nu segrar vid valen, så blir det väl en
liberal-socialistisk regering. Ministersocialism, fy
tusan! Sen kommer väl titlarna, dekorationerna, de höga
ämbetena. Nej, gubbar, den där sortens socialism
tilltalar mej inte! Förr går jag i graven som den fattigaste
saten i partiet.
Det var Carleman. Han log bistert. Barnow, som gick
vid hans sida, hörde icke hans ord. Carleman gav
honom en blick, som skulle kunnat dräpa ett lejon. Ty
Carle ville ha lyssnande öron. Men Barnow märkte
ingenting. Han, den dystre, den evige pessimisten, som
älskade Schopenhauer och Leopardi, var kanske den
lyckligaste av alla i detta solomglänsta majtåg. På hans
arm vilade en kvinnas hand. Vid hans sida gick
Ka-rola Bergulf.
— Du gapar som en flodhäst, Melker Simson. Ämnar
du sluka hela Lagårdsgärde? skrattade Ragnar Berg
och puffade kamraten i sidan.
— Nej, men den där fördömde greven av Konstans,
som marscherar som en oxe här framför oss.
— Stör inte sången! röt greven och vände sig om.
—- Sabla Münchhausen! muttrade plåtslagaren.
— Jag ser många, som är borta i dag, säger
plötsligen Taber Mann och mönstrar leden.
— Vi ha hundra talare ute i landsorten i dag, di kan
ju inte va här, svarar Axel Ärr och knycker på
stussen, där gikten sitter.
Nu svänga de unga in på Gärdet. Fjärran vid
Fågelberget stå redan flera hundra fanor som röda vingar
av jättefåglar mot skyn. Snart stiger även Almhagen
och Carleman i talarstolarna. Men då ha Hövdingen
och Klyvarn redan tystnat och vandra i maklig ro
med veteranerna hem. Eller stå de och njuta av
fanornas eld, av italienarnas brokiga barnballonger, av
frukt- och korvförsäljarnas gula tältdukar, av det
rörliga livet, av Blinda Kalles positiv, kastande en
silverslant i hatten mellan spelmannens fötter.
När bagar Danton rycker in på Gärdet i téten för
ungsocialisternas och syndikalisternas leder såsom den
sista men ingalunda den sämsta av proletariatets armé,
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
