Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och våld satt i högbänk på tinget och en värld i vånda
kved,
men upprorets ande av sol och eld låg dräpt i de
fattigas led.
När ni gått ut, kamrater, nu ett stulet långt svart år,
är världen mer full än nånsin av vånda och ve och sår,
men den första strålen av solen har stigit ändå i öst
och den första bävande gnistan av hopp har tänts i
miljoners bröst.
När skalden Nerberg kommit hit i sin uppläsning
överväldigas Barnow av en så stark rörelse, att han
måste gå bort för att gråta. Han blygdes att han ibland
varit klenmodig, att han ibland tvivlat icke på
sanningen eller storheten i den idé, för vilken hans klass
kämpade, men väl på möjligheten av tankens
förverkligande i den skröpliga människovärlden.
När ni står här på nytt, kamrater, i en längtad
morgons brand,
tryck åter till hjärtat livet, vaknat i alla land!
Hur vi räknat timmarna, vi som ni! Ack, där var ej
en vår som nu,
som den våren som bräcker för er och en värld ett
helvetes portar itu!
Där var ej en vår som denna, men den våren har grott
i ert kval,
ur er och de pinade folkens svett och blod som
förtrycket stal.
Den våren skall slå i en sommar ut, förskräcklig som
brand som slår,
en härlig och rensande rättens dag, ett folkhämndens
väldiga år.»
På välkomsttalen svarade de tre frigivna kämparna.
— En gång slog en stor ros ut på himlavalvet och
lyste som en stjärna för herdar och fiskare. Låtom oss
följa den underliga stjärnan! sade Hokerslund.
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
