Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tänkte Stig Bårdaryd, där han jämte Högland,
Almhagen och Grimback satt på tåget från
Helsingfors till Petrograd. Han hade just läst telegrammen i
den finska tidningen, mälande om en annalkande kris
i den ryska revolutionen. Kerenskiaden sjöng på sista
versen. Vad som skulle komma sedan? Tsarismen
kanske eller en generalernas diktatur. Eller också Lenin,
bolsjevikerna.
Stig Bårdaryd blickade ut genom kupéfönstret. Den
röda hösten, oktoberfärgerna, mötte hans öga. Nyss
var det mars, nu slutet av oktober. Hur mycket hade
inte hänt på denna korta tid.
Tåget rusade framåt, vagnarna skakade. Högland
läste i ett hörn »Balladen om Readings fängelse».
Almhagen satt med ett pappersblock mot knäet, plitande
på sitt »Humanistiska manifest», vilket han till en
komplettering av »Kommunistiska manifestet» av
Marx och Engels ämnade framlägga för de ryska
re-volutionsledarna. Grimback, som läst en bok, lade
denna ifrån sig, tände sin pipa.
— Det ska bli härligt att inför revolutionens
soldater få läsa upp detta manifest om människornas goda
vilja, om mänsklighetens enande, sade Almhagen.
— Revolutionens soldater har nog annat att tänka
på, svarade Grimback.
—■ Hur länge jag än skall vänta, måste jag vinna
dem för den tanken. Det gäller att åter och åter
förkunna denna sanning. Till slut skall droppen urhålka
stenen. Jag ger mig aldrig. Det ligger i Almhagarnas
blod detta att aldrig ge sig, aldrig förtröttas. Om ock
ensam mot en värld — aldrig ge upp.
— Du är den okuvlige, och därför kommer du att
segra till sist, sade Högland. Men du vill korrigera
historien, du vill hoppa över klasskampens skede, det
går inte. För övrigt, en revolution är järn och blod.
— Det där är en lära, en dogm! Bort med lärorna,
säger jag. De hindra sanningens seger. Hade icke
lärorna varit, hade sanningen för länge sedan
triumferat.
— Det finns så många sanningar, vän Almhagen.
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
