Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande, var den första som föll. En koalitionsregering
av borgerliga element jämte mensjeviker,
socialrevolutionärer och trudoviker hade bildats. I det ryska
proletariatets historia så berömda namn som Skobelev,
Tseretelli, Tjernow och Kerenski inträdde i regeringen,
som betydde ett heroiskt försök att förena vattnet och
elden, duman och rådet. Kerenski, som blev
krigsminister, var den ledande kraften. Lenin och Trotsky,
som krävt ett socialistiskt program, hade kommit i
minoritet. Med en våldsam dramatisk kraft hade
revolutionen sedan utvecklat sig, slukande sina egna söner.
Kerenski, oförmögen att kunna skänka sitt folk fred
och bröd, hade proklamerat »fäderneslandet i fara»,
rest till fronten för att hindra de krigströtta böndernas
desertering ur armén, gett order om anfall och lidit
fruktansvärda nederlag mot tyskarna. Under Lenins
och Trotskys ledning hade arbetarmassorna, som sågo
både freden och revolutionen i fara, marscherat ut på
Petrograds gator, belägrat Tauriska palatset, begärt de
borgerliga ministrarnas utlämnande till folket,
Keren-skis, Tseretellis och Tjernows häktning. Men
bondesoldaterna, ledda av de socialrevolutionära, hade
räddat Kerenski. Lenin och Sinovjev måste fly, den djärve
Trotsky och den tappra Alexandra Kollontay ställdes
under bevakning och häktades sedan. Kerenski såg
åter sin stjärna stiga, blev landets herre. Men de
borgerliga elementen lämnade regeringen för att
organisera kontrarevolutionen. Den åttonde september hade
arméns överbefälhavare, general Kornilov, sedan
bol-sjevikerna erövrat majoriteten i sovjeten, av Kerenski
krävt, att all makt skulle överlämnas åt honom. Då
Kerenski vägrade, hade Kornilov beslutat att
marschera mot Petrograd. Med 70 000 man utvalda
trupper hade general Krymov, Kornilovs
underbefälhavare, stått utanför huvudstadens portar. I detta farans
ögonblick hade Petrograds arbetare med Kronstadts
matroser i spetsen marscherat mot Krymovs armé, dels
slagit, dels övertalat den, vunnit en stor seger och
räddat revolutionen. Krymov begick självmord och
Kornilov arresterades. Ryssland proklamerades som
repu
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
