Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller som att söka ena elden och vattnet, svarade hon.
Vi bevittna elementens brottning. Revolutionens flod,
hejdad i sitt lopp, söker bryta sig ny fåra. Vi ha blott
att göra vår plikt som socialister: alltid med arbetarna
för socialismen!
Almhagen erfor av alla han vände sig till, att varje
försök till medling skulle vara fåfängt.
— Men tänk om nu regeringen segrar med
Korni-lovgeneralernas hjälp! Betyder icke detta hela
revolutionens undergång, fredsutsikternas försvinnande,
reaktionens triumf i hela världen? Ni spelar ett högt
spel, alla, alla! varnade Almhagen.
— Vi komma att segra, log Alexandra dödstrött och
sjönk ner på en packe tidningar. Hon hade hela
natten farit från möte till möte, uppeldat soldater och
arbetare till försvar för revolutionen. I Alexandras
sällskap befann sig Inga Klein.
— Er svenska kamrat här är mitt livgarde, sade
Alexandra och strök Inga över kinden. Inga strålade.
Men plötsligt vacklade hon och var nära att falla,
överväldigad av trötthet och hunger. Alexandra och
Angelica förde henne in i ett sidorum. Sedan hon fått
äta en smula, kryade hon snart på sig. Sova brydde
hon sig icke om.
Inga befann sig numera i ett tillstånd av extatisk
feber. Revolutionens idévärld hade med en religiös
kraft gripit henne. I den ryska revolutionens seger såg
hon icke bara Rysslands räddning utan hela
proletariatets, hela mänsklighetens frälsning, men framför
allt sin egen frälsning till ny tro på livet. Den dödliga
fara, i vilken revolutionen syntes sväva, kramade
hennes hjärta som en järnnäve. Hon hade ibland svårt att
andas. Hon kände sig som i gemenskap med en stor
övermänsklig makt. Hon var beredd till vilka
ansträngningar som helst för revolutionens sak. Hon kände
lisa och inre fröjd ju mer hon fick arbeta, offra sig,
möta faror. Vad betydde hennes lilla stackars liv mot
revolutionens stora underbara liv? Hur lyckliga hade
hon icke prisat dem, som i mars fallit för friheten!
När revolutionens offer den gången högtidligt jordades
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
