Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräddaren, filosof och strateg och tsarens
fångvaktare. Sadelmakare Kristevsky med det heta blodet, ser
du framför dig de vitas exekutionsplutoner, du ser så
dyster ut i dag, resningens, segerns dag? Lubomirski,
du fnyser åt dessa stackars mensjeviker och vet icke,
att du själv skall som otrogen jagas i landsflykt av
dina egna.
Vad är det? Vad sker? På vad stirra alla ögon?
Varför blir det med ens så tyst i revolutionens konvent?
Varför blekna de rosiga och rodna de bleka? Varför
glöda så många blickar i hat och beundran? Vem är
den lille mannen, som träder in genom dörren? Han
liknar en kusk, en gatuförsäljare i sin grova rock.
Under jorden har Lenin levat i flera månader. Men i dag
stiger han ut i solen. Han vet, att i dag har ödet sin
blick fästad på honom, i dag utser historiens gudinna
honom till sin hjälte. Barmhärtig är den hand, som
håller doket för framtiden. Vad skulle Lenin i denna stund
tänka, om han visste, hur ödet skulle leka med hans
verk, förskingra hans kämpar, förneka hans vilja,
lämna hans arv i rövarehänder?
Ett brusande sorl av bifall hälsar den lille mannen
med den stora skallen. Han tar ingen notis därom.
Han går fram till Trotsky, hans vän och hans svärd,
trycker utan ett ord hans hand. Icke anar han den dag,
då revolutionen skall driva hans vän, hans stålklinga
ut i Turkestans öknar och i fjärran landsflykt.
Bakom Petrograds och Moskvas bolsjeviker i blusar,
arbetsdräkter, soldatrockar, gråa som gatorna de
kämpat om, sitta de andra delegaterna: grovarbetare från
Ural och Don, magra och tungsinta, mörka kaukasier,
smutsiga, långskäggiga bönder från stepp och by,
Volgas söner, somliga i brokiga blusar och alla i stora
grova stövlar, soldater stigna ur fronternas
skyttegravar, ur slam och blodig dy, matroser från Kronstadt,
Sebastopol och Sveaborg.
Vad grubblar du på, sorgmodiga Angelica, vemodets
tolk? Har du Leopardi, den älskade i din hand? Du
skiner upp. Här ser du det nya Basel. Ack, att det icke
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
