Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty Mari, som hittills alltid visat sig försagd
och undergifven, hade ej förut nöjt någon
önskan, som icke tillika var hennes mans.
Redwood försvarade sig så godt han någonsin
förmådde; han föreställde henne, huru
mycket han berodde af sin far, huru rädd han
var för att reta hans vrede, och han påminte
henne att hon sjelf samtyckt till deras
hemliga förening.
"Ack!" svarade hon, "jag var ju ett
barn, utan erfarenhet och utan stöd, jag
trodde ej, Henrik, att du skulle kunna begära
något af mig, som jag icke borde göra; du
har inför Gud låfvat, att älska mig, att
innerligen älska mig; och jag tog för afgjord|,
att inlet enda ondt, som du kunde bespara
mig, någonsin skulle träffa mig."
"Visserligen, Mari, men du far hafva litet
tålamod."
"Ja, ja, Henrik, (àlamodet är den
olyckliges tillflykt, men" .... fortfor hon, och
betraktade honom med ömhet — "hade jag väl
bordt blifva olycklig?"
"Men hvad skall jag väl göra?" ropade
han med otålighet.
"Jo, du får icke längre neka mig ett
namn, som du berättigat mig eatt bära; du
måste upphöja mig Öfver faran, att
förolämpas och misstänkas; dä skall jag utan knot
bära all annan olycka; jag skall lefva skiljd
!ftån dig, om din far så fordrar eller du
önskar det; jag skall till och med gå in på,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
