Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 94 -i
gens blickar, hvilken likväl blef delta varse,
och, sora han icke förmådde att hålla siri
nyfikenhet tillbaka, bad henne med låg röst,
att lemna dörren oslängd. Den unga flickans
snyftningar väckte upp den aflidnes farmor,
hvilken, för atl icke ett enda ögonblick be*
hofva skilja sig ifrån sitt barnbarns lik, hade
ämnat att sjelf vaka vid detsamma hela natten,
men snart derpå insomnar, öfverväldigad af
sin ålders bräcklighet. Hon igenkände uti
den unga flickan föremålet för sin sons
ömma och beständiga kärlek , just detsamma
fruntimret, hvars behagsjuka och nycker hade
förorsakat den inre sjukdomen, hvilken Debora
nämnt, såsom enligt hennes tanke anledningen
till hans död. Med darrande steg nalkades
hon den unga flickan, lade sin hand på
hennes hufvud, och, i det hon sakia klappade
henne, sade med sorglig ton: "Ni kommer
för sent! Fordom skulle hans hjerta hafva
hoppat i bröstet vid er röst, men nu hör
han er icke mer. Han älskade er, Anna,
derföre kan äfven jag icke afhåJla mig ifrån,
att äfvenledes älska er!" Här stadnade
hennes tal, och hon omfamnade den unga
flickan, som blifvit alldeles försaod vid hennes
O
oväntade, hastiga framträdande, samt hennes
lugna sätt all uiirycka sig. "Ni har
förorsakat honom mycken, mycken sorg, min kära
Anna, men Gud har bytt denna hans sorg
uti glädje; då ni öfvergaf honom, så vände
han sig till Den, som aldrig öfvergifvet nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
