Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iop —
till sängs och vakade hos henne andav till
det ögonblick, di hon märkte, att sömnen
tagit besittning af hennes utmattade sinnen;
dä först lemnade hon henne och stängde
dörren sakta. I samma ögonblick nalkades
De-bora och sade: "Nu är det hög tid, mitt
älskade barn, att du också tänker något litet
på dig sjelf! Gå till sängs, och hvila dig;
du behöfver ej mer gå in här i rummet; allt
är nu lugnt och stilla. Den goda menniskan
gick sin väg, ulan att bli sedd af någon, och
jag har kört bort den der Darraren, på det
viset, att jag har gifvit honom alt äta: han
kalasar nu."
"Hvad gör Susanna? Och Emili?"
frågade Helena. "De måste behöfva hvila mer
än jag!" —
"Det är sannt, de behöfva den i hög
grad, de stackars synderskorna; men de vilja
afbida tiden, då Ruben har slutat sin måltid,
for att i hans sällskap begifva sig bort."
"Hvad? Innan begrafningen har gått
för sig?"
"Ja. — Och jag finner, att Susanna
deruti ej har orätt; hon säger, att
begrafnings-ceremonierna äro utan allt gagn för den
aflidne, och utan all tröst för de efterlefvande.
Och för att säga dig rena sanningen," fortfor
Debora med saktad röst, "så tror jag, att hon
är rädd att Emili skulle bli qvar här längre.
Du vet all för .någon lid sedan vår Jakob
och hon hysie en viss tillgifvenhet för hvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
