Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— t6i
mare bekantskap ej hade blifvit väl upptaget.
Hennes man ökade hennes missnöje, .genom
att fråga huru hon kunnat bedraga sig till den
grad alt tro det hertigen (ett öknamn, som
Harrisons republikanska grannar redan gifvit
honom) skulle vilja äta frukter, plåckade
annorstädes än på hans eget gods.
Misstriss Allen var, med allt sitt sunda
vett, icke fri från den afundsjuka fåfänga,
som utmärker hennes klass i Nya England;
hon beslöt att i framtiden ej slösa med sina
höfligheter mot menniskor,, som försmådde
dem; och då Helena, som erinrade sig
Misstriss Harrisons bjudning, begärde låf att bära
till henne andra persikor, svarade Misstriss
Allen: "Nej; om persikorna voro värde att
skickas, /örtjenade de också tack!" Helena
snarare kände än begrep detta svar; "Men"
sade hon, "jag vet- likväl -att frun talade
mycket vänligt med mig." ’
Ah! det tror jag väl; alla menniskor
tala vänligt med dig; ty man behöfver ej
hålla dig inom vördnadens gränsor. Men
har Misstriss Harrison lust att se dig, så
kan hon skicka hit efter dig.
Helena ville ej vara olydig, men hon
förundrade sig att hos Misstriss Allen märka en
stränghet, som ej var henne vanlig, och hon
beslöt att ihopspara alla de persikor hon fick,
för att sedan gifva dem åt det fruntimmer,
hvars vänlighet och godhet gjort på henne
så djupt intryck.
XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
