Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträde hon såg framför sig. Sedan hon
omlagat hennes kuddar, ställt en pall under
hennes fötter och lagt hennes näsduk och
snusdosa på hennes knän, sade hon till
henne: ’’Ack, Misstriss Allen, hvilken skön dag!
Ser ni bergen på andra sidan sjön, huru klara
och tydliga de äro?"
"Mina ögon äro så dunkla, mitt barn;
jag kan icke se dem."
"Nu," sade Helena, i det hon höll
glasögonen framför gumman, "nu kan ni ses
Märker ni dimman der nere, som ännu
hvilar mellan bergen, och liknar en silfverflod?
Xiängre bort höjer hon sig upp till spetsen
af berget, lysande såsom luftens genius; hon
sprider sig, skingras och försvinner i himlens
klara ether, Sjelfva sjön synes lifvad af
mor-gorfläkten, och de muntra vågorna gifva sakta
vika för blåsten, och smeka stranden, mot
hvilken de brutit sig."
Helena var svärmiskt intagen af
naturens skönheter: det präktiga uppträdet
om-kring henne hade gjort ett lifligt intryck
på hennes sinne, och ursäktade om för ett
ögonblick kunde glömma att hennes gamla
väns sinnen nu voro lika förkolnade som
hennes hjerta, hvilket, försvagadt af ålder
och smärta, ej mer kunde lifvas vid åsynen
af naturens herrliga scener."
"Helena, mitt barn, tag af mig de här
glasögonen," sade hon med qväfd röst, "jag
har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
