Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 83 —
- > .
"Georg! Hvem är det?" frågade Westall.
"Det är min bror; känner ni icke Georg?"
"Nej, Lucy, det gör jag icke; är denna
målning således ämnad åt honom?"
"Ja, Herr Westall, och säg mig,
hvarföre skulle den ej vara det?" svarade den lilla
flickan naift, ty bon uitydde på sitt eget sätt
Westalls yttrande. "Georg har skickat
Helena många vackra böcker," tillade han, "och
jag är viss att han håller af henne."
"Han älskar henne!" utropade Westall.
"Ja visst; älskar icke ni henne också,
Helena, Herr Westall? Jag tycker hela
verlden bör älska henne."
Lenox kom till dem i detsamma. "Som
fadren är, sådant är barnet," utbrast lian
under ett hjertligt skrattj "Kom Lucy, låt
oss gå; både du och jag hafva i-dag varit
olyckliga i våra frågor. Unge man," tillade
lian, och vände sig till Carl, "jag hyser
vänskap för er ; skulle ert hufvud nånsin oroas
af vissa infall, så önskar jag er ett lyckligare
öde än det min stackars Georg erfarit."
Vi lemna - derhän om det var den
hederlige Lenox’s upprigtiga Önskan eller
anbudet af hans vänskap (ty visserligen var det
någondera af dessa omständigheter, eller ock
båda tillsammans), som återgaf Westalls
anletsdrag nöjets leende uttryck: hans mor, som
märkte det, sade till honom, sedan Lenox
gått bort: "Jag undrar rätt mycket, att du ej
nedstämmer den der karlens förtroliga ton,
han blir verkligen odräglig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
