Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iao —
utari att liandia mot Redwoods förbud,
kunde lemna Helena det henne anförtrodda
pa-ketlet. Hennes öfverraskning var ännü större
än Helenas, då hon. undersökt dess innehåll.
Hon bad henne läsa brefvet för sig, hvilket
Helena gjorde med darrande röst. "Gud
välsigne hans goda hjerta," Utbrast Debora.
"Ja, Helena, jag önskade ni snarare vore
hans dotter än den der. . . men lika godt, låt
oss ej vidare tala om den saken; låt oss
glömma henne, för fadrens skUlL — Räkna
penningarne, min dotter, räkna dem. Ni kan
icke, mitt barn," tillade hon och såg på
Helena, hvars ögon fuktades af ömhetstårar,
"tag hit dem.—Besitta! hvad min syn också
är oredig," och hon borttorkade en stor lår,
som simmade i hennes ögon. "Fem hundrade
Dollars, är det ej så? Ni har på en gång
blifvit rik, Helena, ni har vunnit en vackef
förmögenhet."
"Jag är verkligen rik, emedan jag äger
vännef, som likna er; hvad dessa penningar
angår måste jag skicka detn tillbaka."
"Hvad!" ropade Debby; "ni har väl
inte förlorat förståndet, mitt barn. Det vore
ju lika dåraktigt, som om en törstig mennN
ska kastade från sig den vattendroppe hon
upphemtat ur en ymnig källa. Nej, nej,
Helena: då den rike gifver, bör den fattiga
emottaga och vara tacksam; detta är hans
skyldighet; det är en uppmuntran för dem;
tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
