Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besvär er, stänk mig ännu några minuter,
det är kanske den sisia gunst ni kan förunna
mig. Miss Debora torde emedlertid hafva
den godheten och köra sakta uppföre backen,
vägen är skuggrik, ni finner det kanske mera
nöjsamt att ga i skydd för solstrålarne."
"J?a min ära, Unga herre," utbrast Debby,
"har ni ieke glö(nt hvar solen plär gä upp,
ty när jag gick den här vägen utföre, var
värman så stark, att all den gamla blod jag
bär i mina ådror, kokade."
"Helena," fortfor Westall, som af sin
ifver hindrades att rr.ärka Deboras stickande
3nmärkning, "Helena, vägra mig icke denna
godhet,"
"Nå, Helena," sade Debby, "hvad
menar ni, mitt barnP Hvarföre skulle ni neka
honom det?"
Förslaget var alltför okonstladt framstäldt,
3tt tillåta ett annat svar än ett jakande. En
gnista af hopp upplifvades hos Helena, och
försvagade hennes i början ’ visade
obenägenhet att höra Westalls förklaringar; hon
samtyckte således att stiga ur och göra honom
sällskap. Debora fattade tömmarna med en
fullkomlig kusks erfarenhet; hon sade till
dem att försprånget pu var hennes, och att
om de glömde det, skulls hon åtminstone
jcke behöfva återkomma till dem samma väg
(ill fots. —
Ögonblicken voro for korta och dyrbara,
att förloras under fåfänga ord, Weslall för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
