Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min bortresa, öfvergaf mig allt mitt mod ; mitt
lcöti förtärdes pl mina ben, som om jag
varit förtappad — och ofta . .. ofta kom ingen
sömn öfver mina ögon från solens nedgång
till dess uppgång, och om morgonen låg jag
badande i tårar; men ändtligen segrade nåden
öfver naturen, den gamla menniskan
afkläd-des och jag upptogs bland folket. Det är nu
trettio år jag vandrat på de trognas väg, och"
tillade hon med bänder och ögon lyftade mot
himlen, "jag tar Gud till vittne att jag ej
ljuger: jag har aldrig ångrat delta steg; jag
prisar den Barmhertige, som förunnat mig
alt bära vittnesbörd om sig — och äga en
sinnesfrid som af inlet i verlden mera kan
rubbas."
"Ack! jag olyckliga!" utropade Emili.
"Nej, milt barn, uttyd bättre mina ord:
jag menar blott, alt sedan jag en gång lagt
handen vid plogen, vek jag icke rr.er utur
fåran; men länge bibehöll jag en hågkomst
af verlden; jag suckade länge efter dess
nöjen, som jag borde glömma; det skulle så
vara; men en plåga kommer sällan ensam.
Vår moder släpades i fängelse; både min och
-din far, samt alla mina jordiska slägtingar
öfvergåfvo henne;—jag qvarblefv ensam , för
att se denna fasans och bedröfvelsens dag gå
i fullbordan."
"Och återsåg ni nånsin William Har?
wood?" frågade Emili.
"Ja, ja, mitt barn, och denna sorg var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
