Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—i l52 -
. 4 I
honom. Om han händelsevis någon gäng
mölle mig under sina orediga ögonblick,
öfverhopade han mig med de biuraste förebrå*
elser, eller ock gret ban såsom ett barn —
och båda delarne voro för mig ett alltfoE
hårdt prof."
"Det var tio år sedan, den tionde sistlidne
Januari; det hade stormat i tre dagars tid,
och vägarne voro betäckia med snö. Om
natten hade en stark frost inträffat, och ont
morgonen —- del var en Söndag, gick en af
bröderna att öppna den yttre porten, sedan
han påländt sin lykta, och fann en olycklig
utsträckt på trappan der utanföre. — Han
hade frusit ihjel. Vi nalkades alla, för att
utforska hvem det kunde vara, och — o!
Emili; det var —"
"William?"
"ja! ja! — Det var just William;....1’
"O förtviflan! o smärta !" utropade Emili
med en känsla af innerligt medlidande, som
hon ej kunde qväfva.
"Ja, det var en smärta. — Jag glömde
mig i detta fasansfulla ögonblick; jag såg hvar*
ken de trasor, hvarmed han Var betäckt,
eller hans af eländet och döden vanställda drag;
jag såg honom såsom i vår ungdoms och
kärleks lycksaliga dagar. Jag tryckte honom till
mitt hjerta; — jag gret; — naturen segrade;
men lofvad vare Herran," sade hon, och
upplyfte ögonen mot himmelen. "Detta vaf
den sista strid köttet förde mot mina sinnen.5"
!’Har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
