Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Miss Grace, man bör visst ursägla »len;
sora, -lika med er, ej känner de lägre
folkklassernas vanliga inbilskhet. Dä ni nästan
ständigt vistas i staden, har ni icke ofta kunnat
råka i sällskap med deui."
"Till all olycka, Miss Norton, har jag
likväl tid efter annan gjort några utflygter
åt landsbygden, och hållit mig skadeslös for
denna förlust. — Ingenting är för mig mera
odrägligt, än edra förfinade män och edra
fruntimmer på modet, som smickra er smak
och edra meningar, och antaga dem likasom
snitten på edra kläder; ja, till den grad, alt
de förlora all sjelfständighet, -r- Alla äro
bildade efter samma mönster: alla lyda samma
impuls; om det är rent guld eller koppar —
allt måste ändå bära samma prägel, för alt
blifva gångbart mynt. — Men för mig är det
tvärtom den interressantasie sysselsättning sora
gifves, att bemärka den naturliga karakteren,
då den utvecklar sig med de starka och
omväxlande drag, hvilka den antager på
landsbygden. — Ja, jag älskar de ringare
folkklasserna. Kanske är detta en oförlåtlig synd; —
men jag kan i den punkten icke bättra mig;
Jag älskar att se en sann och oförställd
naturs yttringar. — Jag röres af dess lidanden,
jag delar dess nöjen, och jag sätter mer värde
på det hjertliga uttrycket af
naturmenniskor-nas vänskap, än alla det mest fina sällskaps-!
lifs grannlåter."
"Säg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
