Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett bevis pl vänskap, som följaktligen
fordrade de upprigtiga tacksägelser Helena
hembar familjen.
, - "Nå; kära flickor; ni måste skynda med
ert afsked; jag ser, man väntar på oss," sade
Misstriss Armstead.
"Vara vänner böra köra förut," svarade
Miss Campbell, "var så god, William, och
säg till kusken, att han kör fram Miss
Le-r.ox’s häst. Jag är säker," tillade hon leende,
"att hennes år och dygder ge henne rätt att
intaga främsta rummet."
Man tog nu allmänt afsked af
hvarannan; och då de yngre fattade Helenas hand,
satte de i tysthet en ring på hennes finger,
och bådo henne behålla den såsom ett minne.
Den lilla gossen, som uppmärksamt
befraktade allt hvad som föregick, märkte denna
omständighet; han tog upp ur sin ficka en
virkad penningpung , genom hvars maskoc
en guldguinëe framblänkte, och räckte den
åt Debora. /
Debora omfamnade honom, kallade
honom sin lilla prins, sade att hans lif väl lönte
mödan att blifva räddadt^ och återgaf utan
dröjsmål pungen åt hans mor.
"A nej, Miss Lenox," sade Misstriss
Armstead, "ni måste behålla den; ni vill
väl icke göra min stackars lilla gosse ledsen,
och af slå hans tacksamhetsbetyg?"
"Nej, min fru," svarade Debora, och
jlg med förnöjelss på penningen. "Jag hast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
