Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"1 99 —
En annan omständighet oroade honom;
han visste icke hvad han nu mera skulle
företaga med Emili." Det lättaste och klokaste
hade visserligen varit att öfvergifva henne;
men han hade länge smickrat sig med hoppet
att äga den sköna flickan; han brann af
begär att hämnas på Susanna, och hans
egenkärlek var så interesserad för verkställandet
af någotdera af dessa förslag, att han, tfter
ett kort Öfvervägande, beslöt återvända till
Emili, och tviflade ej att hon skulle gå in
på hvad vilkor som helst, för att återvinna
friheten. Han lemnade derföre Albany på
eftermiddagen, och ankom, sedan han rest
hela natten, till Sooducks koja i gryningen,
några limmar efter Emilis befrielse. Det skulle
vara onödigt och säkert ganska svårt, att måla
lians bestörtning, då han, efter fåfängt rop
på hyddans invånare, gick in i densamma;
men han hade ingen tid att förlora; det var
nödigt för honom att af ingen blifva bemärkt.
— Men andra förödmjukelser väntade
honom. X detsamma han lemnade skogen, för
att komma ut på vägen, mötte honom några
karlar, hvilka, till följe af Deboras
underrättelse, ämnade vidtaga anstalter till likets
begrafning. De hade genom Debora erfarit hans
skändligheter, igenkände honom lätt, och
drifne af en naturlig rättskänsla och af
begäret att göra sina grannar, Qväkarne, en
tjenst, höllo de hans hästar, grepo saml
bundo honom till händer och fötter, och förde
honom i triumf till bröderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
