Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har företagit en lig resa för personers skuli,
som hvarken äro edra slägtingar eller för
öfrigt nära förbundna med er, och nu, dä ni
finner er lycklig i de här fruntimrens
sällskap, är det ganska billigt, alt ni här skaffar
er något nöje. Dessutom vore det nog svart
för var stackars häst, att draga oss alla trs
uppför backarne och ban förtjenar väl också
någon omsorg. Jag hade väl kunnat gå till
fots, men jag har hunnit till den ålder, då
det bekommer något hvar bättre att åka än
att gà. Allt är derföre bäst, som det är."
"Vi kunna alla säga Amen, Miss
De-bora," sade Miss Campbell. "Ni är en
rig-tig filosof. Jag är högst förnöjd öfver
utgången; Helena tyckes finna sig i sitt öde, och
vår lilla Emili vet knappt till sig af glädje."
"Ack," inföll Debby, "förnöjelsen är
en herrlig och sällsynt gåfva; men hon fin»
nes, tror jag, der, hvarest mången icke bryr
sig om att söka den. Se på Helena Bruce;
hon har uthärdat mödor, hvarvid mången
annan skulle tröttnat; men likväl har jag
aldrig sett det minsta moln på hennes ansigte."
"Huru förklarar ni detta, Miss Debby?
Jag är nyfiken att veta, huru man beter sig
för att vinna en verklig sällhet; och ofta har
jag varit rätt illa deran, i saknad af denna
hemliga, vishet."
"Vänta, skall jag si’ga er dèt. Se på
Helena: jag har icke lust att hålla ett loftai
öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
