Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt bos Misstriss Harrison, och deraf att ni
läser för mycket vers, »om endast tjenar att
fylla hjernan på unga flickor med underliga
drömmar."
"Miss Debby!" ropade Emili, "allt är
färdigt, och der håller solen på alt gå upp.’’
"Jag kommer, min dotter, jag kommer.
-Ännu ett ord, Helena." Här gjorde Debora
en paus, och för första gången i sin lefnad
fann hon ej något uttryck för sina känslor.
Hon slog emot väggen med sitt piskskaft,
ritade figurer på marken med foten, slog sig
för pannan, bet sig i läpparne, men sade ej
något ord, till dess, vid Ernilis förnyade rop
ymniga tårar störtade ur hennes ögon, och
hon utbrast: "Helena, ni äger intet i verlden,
utom Guds nåd, som väl är den bästa
rikedom jag känner; men i våra dagar regnar det
ej mer någon manna; utan man måste sörja
för behofvet af det nödvändiga. När min
far dog,— det var en klok och sparsam man
— lemnade han mig i lagligt arf femtio Pund
Sterling. Desse penningar äro utlånte på
säker hand, och hafva blifvit betydligt ökade.
Jag har för öfrigt min utkomst, Helena,
således tillhöra de er. Säg ingen ting!... och
hör mig. Utom dessa penningar äger jag icke
så obetydligt duktyger, samt lakan och
dun-bolstrar, dem jag ämnat åt er."
"Ack! Debora! Debora!____"
"Tyst rnin dotter; jag vill ej höra er;
ni vet, jag tycker ej om att blifva motsagd.—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
