Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 46 -
Helena log, utan att svara; (y hon fruk.
tade att förtrytelsen icke saknat sin andel i
hennes väns hastiga beslut. Grace Campbell
hindrades lyckligtvis af sin egen förvirring
att märka Helenas något tveksamma uppsyn.
"Jag har betänkt allt, William," upp.
repade han, "och om Howard vill emottaga
min hand utan förmögenhet, kan Fenton taga
hela arfvet; han skall finna att jag föraktat
det, och verlden skall erfara att jag med
likgiltighet kan bära en sådan förlust."
"Och ni," inföll Helena med känsla,
"skall äga den hemliga trösten alt hafva
upp-fört er med värdighet."
"Jag tackar er, Helena, för denna
pä-minnelse; (y jag är alltför benägen, fruktar
jag, alt glömma denna hemliga tröst; jag har
alltid liknat en till allmänt åskådande utställd
tafla, och ni, bästa vän, en målning som
anspråkslöst undangöms i elt kabinett; men min
ställning torde väl förändras, och jag hoppas
ni framdeles skall blifva nöjdare med mig."
"Jag gjorde mig genast den frågan,"
sade Armstead, med allvarsam blick, "om
Howard väl skall, som sig bör, värdera den
uppoffring hvartill du kunde vara färdig, och
jag föreställde mig hvilken djup
förödmjukelse det skulle vara för dig, om han å sin
sida ej visade sig lika ädel och oegennyttig
som du sjelf."
"Hvilken löjlig misstanka; din vänskap
för Howard måtte till en god del ha
afsvalnat!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
