Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slingra sin kusins allvarsamhet; hans
föreställningar uträttade lika litet som hans skämt;
de betänkligheter han hos henne väckt mot
Howards oegennytta, upptogo hela hennes
själ; hon förebrådde sig det öppna
förtroende, hvarmed hon behandlat sin älskare; och
för en stund åtminstone skulle hon funnit
sig rätt lycklig, orn hon i lika grad som
Helena saknat de fördelar, hvilka, som hon nu
började misstänka, kanske varit enda
grunden till Howards känslor för henne.
I den öfvertygelsen att hennes upprörda
sinnesförfattning ej skulle tillåta henne se den
nye friaren med likgiltighet, och med den kalla
höflighet hennes stolthet rådde henne antaga,
nalkades hon långsamt och nästan med
gen-sträfvighet salen, der Armstead sagt att hans
mor väntade henne i Fentons sällskap.
"Följ mig, Helena," sade hon till sin
vän, som ville lemna henne; "jag drar mig
alltid bättre ur spelet, om jag är i sällskap,
än ensam." Men då hon kom till salsdörren,
tvekade hon åter, vände sig till Armstead,
och sade: "William, jag ber dig, hitta på
någon ursägt för mig. Jag vill ej se Fenton
före frukosten, detta besparar oss båda
obehagligheten af en förklaring."
"Fy, Grace, du bär dig åt som ett barn!"
svarade hennes kusin, som nu gjorde slut på
hennes tvifvelsmål, öppnade båda
dubbeldörrarne, och sade med en ceremoniös ton: "Miss
Campbell,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
