Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 ~
deröfver så mycket mer, som hennes van af
naturen var ganska lugn och betänksam, och
hon vanligen bemödade sig att dölja sina
känslor för andra. Men Grace var icke af
det lynne att hon länge kunde tiga eller
blifva en lugn åskådarinna af en väns lidanden.
Efter en stunds förlopp omfamnade hon
Helena, och sade med en ton af det ömmaste
deltagande: "Hvilken gruflig storm har då
utbrutit öfver er, Helena?"
Helena var för mycket nedtryckt af
bekymmer för att kunna svara; efter ett
ögonblicks tystnad fortfor hennes vän: "Helena,
ni nekar mig att dela edra bekymmer; tillåt
mig åtminstone att tänka for er -— ni är här
blottställd för allas blickar; låt mig föra er
till ert rum; jag skall ej göra er några
frågor; det enda, hvarom jag ber, är att få bli
qvar hos er, titi dess ni blifvit mera lugn."
Helena besvarade sin väns anbud med
en svag handtryckning; hon återtog asken
med en djup suck, och gick med Miss
Campbell in i sin kammare. Sedan hon der
återvunnit mera stillhet, belönade hon sin väns
ömma och grannlaga omsorger genom
meddelandet af den upptäckt som förstört hennes
käraste förhoppningar.
Vi öfverlemna henne nu åt sin väns
ömma deltagande och följa Westall till
Red-woods rum, der denne gick af och an med
förvirrade blickar, stödjande sig på sin negers
Kalphs arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
