Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungaförsäkran af den 25 nov. 1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
KONUNG AFÖRSÅKRAN 1751.
§ 4.
Ifrån riket vele vi icke aflåta eller afsöndra något
furstendöme, land, län, fästning, slott och gods eller något
af rikets drätsel genom arfskifte, donationer eller
förläningar, på det Svea rike med dess underliggande provincier
ej måge delas eller försvagas, utan alltid under den
regerande konungen förblifva en kropp tillhopa, hvarföre åt
arffurstarne inga furstendömen eller länder skola anslås,
ej eller de mer än vi sig någre frälsegods tillhandla, utan
måste de, jämväl ock prinsessorne, låta sig nöja med den
stat och underhåll i penningar, som med riksens råds och
ständers samtycke dem kan tillagdt varda, och
prinsessorne, då de utgiftas, undfå deras vanliga brudskatt. Enär
prinsarne och furstarne komma till den ålder, att de kunna
göra oss och riket nyttig tjenst, skola de sig derifrån icke
undandraga, utan antaga något rikets värf och förrättning
då och på så lång tid, som vi med riksens ständer sådant
nödigt finne. Med den huldhetsed, som arffurstarne ocli
prinsarne skola oss ocb riket göra, förhålles efter den
förordning, som derom särskilt belefvas.
KF. 1720 § 5. Jfr adelspriv. 1723 § 24.
§ 5.
Såsom vi inför Gud äre förpliktade att låta oss Svea
rikes goda styrsel samt vår och ständernes rätts
bibehållande framför allt om hjertat vara, jämväl ock städse äro
benägne att alltid instämma med samtelige riksens ständer,
såsom maktägande nu och framdeles att göra sådane beslut,
stadgar och förordningar om sig och riket, som de pröfva
tjenlige till det allmänna bästa samt deras frihet, säll- och
trygghet; alltså försäkre vi härmed allmänneligen ocb
uppenbarligen att vilja bruka den konungsliga makt, som oss
uppdragen är, efter yttersta förmågo till att befordra rikets
allmänna samt hvars mans enskylte trefnad och välgång
och således grunda vår myndighet med mildhet och
rättvisa uti undersåtarnes hjertan, såsom ock att styra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
