Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det tvåfaldiga krafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som man emellertid alltid ur synpunkten af statens
bestånd velat uppmuntra kvinnornas flertal att föda barn,
och detta inom för barnen så gynsamma villkor som
möjligt, nämligen inom familjen, har samhället, d. v. s.
männen, så småningom tvingats att utminutera sociala
hedersbevisningar i betydligt rikligare mån åt hustrurna än
åt glädjeflickorna. Här börjar olikheten i deras ställning.
Sålunda, för att de senares, de i allmänhet barnlösa
kvinnornas antal icke skulle bli för stort och folkökningen
därigenom äfventyras, har man alltid hållit glädjeflickorna
i ett slags tillstånd af fågelfrihet för att när som hälst
kunna fängsla, dränka, bränna eller på annat sätt utrota
dem. Detta är icke öfverdrift. Den, som läser
prostitutionens historia, häpnar öfver, hur ofta massmördande,
på nyck af någon öfverhetsperson, befalldes och
verkställdes utan spår af barmhärtighet.
Så t. ex. utfärdades i Venedig 1266 en förordning,
att alla glädjeflickor skulle piskas, brännas med glödande
järn och landsförvisas. Hos våra gotiska förfäder fingo
de näsan afskuren eller piskades till döds. En fransk
öfverbefälhafvare, Strozzi, på 1500-talet, lät en gång
dränka 800 i Loire. Men tidtals omhuldades de och
fingo privilegier, allt efter makthafvandes håg och
sinnelag. Under antiken voro på det hela taget de offentliga
kvinnorna mera aktade än sedan kristendomen infördes.
Kyrkan påbjöd en hård behandling af de s. k. »fallna»,
egendomligt nog när man besinnar, att kristendomens
upphofsman flera gånger, enligt evangelierna, bemötte
dem med vänlighet och omtanke. Men den kristna
kyrkans stränga dom öfver skökor hindrade icke, att de
högsta andliga ämbetsmännen allmänt togo inkomst af
dessas lefverne. I själfva Vatikanen var en tid inrymd
en bordell, hvaraf ansenliga summor inflöto till påfvens
kassa. Under 16:de århundradet steg denna inkomst
till 20,000 dukater årligen. Ärkebiskopen af Mainz
uppbar ända till medlet af 15:de århundradet en årlig inkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
