Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
införd såsom den fjärde i rang af alla i Genève, och redan
på fjortonhundratalet funnos där ämbetsmän med detta namn.
Yi se häraf, att välstånd och begåfning i viss mån
voro ärftliga i denna familj. Henry Dunants mor, en kvinna
med ett det mest själfuppoffrande sinnelag och framstående
förståndsegenskaper, utöfvade isynnerhet ett stort och
välgörande inflytande på sina barn, bland hvilka han var det
äldsta. Ett lifsarbete sådant som hans kunde dock omöjligt
utföras af en blott tillfällighet — det verktyg i Försynens
hand, som skulle åstadkomma det, måste hafva såväl en
naturlig lämplighet som en behörig förberedelse därför. Så
hade man också hos Dunant redan ifrån hans tidiga barndom
bemärkt en den varmaste sympati för alla olyckliga
och lottlösa, små och förtryckta människor, hvilkas sak han
städse med hänförelse förfäktade. Redan som adertonårig
yngling tillbragte han sina lediga stunder med att besöka
sjuka och döende, fattiga och ålderstigna kvinnor, icke blott
för att understödja dem med penningmedel, utan äfven för
att trösta och uppmuntra dem och gifva dem bevis på det
hjärtliga deltagande, som väl för olyckliga oftast är af större
värde än allt annat. Som tjugoårig ung man se vi honom
äfven om söndagseftermiddagarna i stadens fängelse, där han
för fångarna föreläser ur resebeskrifningar och historiska
arbeten, lämpade efter deras uppfattning. I allt detta följde han
blott sina ädla föräldrars föredöme, hvilka t. ex. ofta för de
unga flickorna i stadens barnhem uppläto trädgården och
parken på sitt landtgods, på det att dessa några timmar ostördt
måtte få fröjda sig åt åsynen af träden och blommorna.
Så hyste han äfven tidigt det djupaste medlidande för den
simple soldaten, som döende och sårad kvarlämnas på
slagfältet och som icke, i likhet med sina officerare, frivilligt
valt sitt yrke och mången gång icke ens vet, hvarför kriget
egentligen föres. Det är väl just denna känsla hos den
unge mannen, som med tiden ledde just till stiftandet af
Röda korset.
Henry Dunant mottog en god och särdeles vårdad
uppfostran, och hans ställning i världen tillät honom att
lefva ett oberoende lif, helgadt helt och hållet åt verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
