Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sjukhus. Här sysselsatte sig nu Dunant med att
besöka de sjuka, göra iakttagelser, utdela cigarrer och tobak
och skrifva bref hem till soldaternas anhöriga. Äfven
användes han ofta som tolk och hade här tillfälle att
konstatera, af hvilket outsägligt stort värde några hundra
utbildade sjuksköterskor och sjukvårdare hade varit, ifall de
funnits att tillgå — de hängifna men oerfarna borgarfruarna
förmådde nästan intet. Huru många lif och lemmar gingo
icke här förlorade, som lätt nog hade kunnat räddas, ifall
läkare och sjukvård förefunnits. Då de sårade ändtligen
erhöllo detta i Milano, var det många gånger för sent. I
den stora och rika staden Milano mottogos de, som kunde
föras dit, med öppna armar, och Dunant fick bevittna, med
hvilken entusiasm till och med de förnämsta af stadens
damer ägnade sig åt att vårda dem. Många fattiga soldater
härbergerades i patricierfamiljernas egna hem och fördes dit
i deras sidenbeklädda vagnar.
Efter sin återkomst till Schweiz unnade sig Dunant
ej längre ro, ehuru uppfylld af smärta och plågad af
sömnlöshet. Han kände, att reformer måste genomdrifvas till
hvad pris som helst och att världen först och främst måste
upplysas om sakernas verkliga tillstånd, i fall reformerna
verkligen skulle kunna komma till stånd. Sanningen måste
blifva känd, och detta kunde endast uppnås genom ett
medel, ganska enkelt i sig själf — genom en berättelse om
hvad han sett, ägnad att göra ett verkligt djupt intryck
på Europas bildade värld. Då han nu skref sin “Souvenir
de Solférino“, hade Dunant ingen medarbetare, såsom man
sedermera velat påstå, och utbad sig ej heller råd af någon
angående dess författande. Hans ord och tankar kommo
alla ur hans eget hjärta och hans egen personliga
erfarenhet — allt hvad han berättade var själfupplefvadt. Dunant
berättar också själf, huru han vid författandet af sin skrift
på ett förunderligt sätt kände sig såsom af en högre makt
buren och upplyftad, så att han själf på förhand uppfylldes
af en tydlig aning om den framtida betydelsen af det han
skref. “Souvenir de Solférino" är dock skrifven på ett så
koncist och måttfullt språk, och dess vältalighet är så nykter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
