Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry Dunant, Röda Korsets uppkomst och Genèvekonventionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk för hufvudet. Till de regerande europeiska furstarnas
ära få vi här tillfoga, att de till fullo förstodo och
värderade betydelsen af Dunants hela person och uppträdande,
och ehuru han själf aldrig gjorde något därför, regnade
det formligen ordnar och utmärkelsetecken öfver honom.
En af de allra första, som förlänades honom, var Vasaorden.
Det gällde nu, som sagdt, att intressera och, öfvertyga
Europas regerande furstar och framstående statsmän om
nödvändigheten och utförbarheten af Dunants
reformförslag. Napoleon III var redan genom general Dufour, som
fordom varit en af hans lärare i krigskonsten, vunnen för
saken och mottog Dunant upprepade gånger i audiens
och utlofvade sitt bistånd. Den gamla katolska adeln, till
en början misstrogen gent emot en protestant, gick dock,
uppmuntrad af kejsarparets exempel, snart in på att gifva
Dunants förslag sitt gillande, och protestanterna, med m:me
de Gasparin i spetsen, verkade från första stunden ifrigt
för det goda målet. Mycket af denna sin första framgång
tillskref Dunant dock den artikel i Journal des Débats, som
författades af den vältalige professor Saint-Marc Girardin
med anledning af “Souvenir de Solférino“. I England
gjorde ingen mindre än Charles Dickens Dunant samma
tjänst, i det att denne store skriftställare i sin spridda
tidskrift “All the year round“ gjorde hans reformplaner kända
för hela den engelska allmänheten. Miss Florence
Nightingale gladde äfven Dunant genom att tillskrifva honom
ett gillande och uppmuntrande bref. I Berlin gick saken
ännu hastigare framåt, i det att Dunant för densamma
lyckades att vinna drottningen, sedermera kejsarinnan
Augusta. Denna fann en morgon på sitt arbetsbord
“Souvenir de Solférino“ utan att hon visste, huru boken kommit
dit och lämnade den genast efter första genomläsandet
till konungen, som, sedan han tagit kännedom därom, sade:
“Denna sak måste vi hjälpa fram“. I själfva verket var
ock hans krigsminister von Roon den förste europeiske
statsman, som verkligen biträdde Dunant, liksom kejsar
Wilhelm var den förste suverän, som i krig genomförde
hans principer. Ehuru Österrike, då 1866 års krig utbröt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
