Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Pashkoffiterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dricka — hvarför hindra mig nu, då jag börjar
läsa bibeln?» Svaret känna vi ej.
År 1884, då den förföljelselystne
generalprokuratorn uppnått sin fruktansvärda
maktställning, blef förföljelsen skoningslös. Detta
år utmärktes af en mängd förvisningar, bibel-
och skriftspridningssällskapets undertryckande
och andra stränga åtgärder för att hämma och
utrota den evangeliska rörelsen. Vi skola i
korthet skildra förloppet vid de förnämsta
tilldragelserna under detta händelsedigra år.
Det var på vintern 1884 som de olika
grenarne af den evangeliska rörelsen i södra
Ryssland och i norra Ryssland, pashkoffiter,
stundister, molokaner och baptister först
sammanträffade för att i kärlek stärka de band,
som förenade dem såsom evangeliska kristna.
Ombud af alla dessa bekännelser samlades i
Petersburg.
Den rundskrifvelse, hvari dessa kristna
inbjudits att sända ombud till Petersburg, var
undertecknad af öfverste Pashkoff och grefve
Korf. I denna skrifvelse, stäld till »älskade
kristna bröder», framställes, hurusom Kristi
sista brinnande bön, hvilken uppsändes för alla
hans sanna lärjungars enhet, ännu icke blifvit
uppfyld. »Synes det ej eder», skrifva dess
författare, »att stunden är kommen att
verkställa hans sista vilja, hvilken är hufvudet för
församlingen?» Att åstadkomma ett slags
sammanslutning mellan alla evangeliska kristna,
hvilka brutit med den ortodoxa kyrkan, syntes
dem vara alt hvad de kunde göra för att
bidraga till förverkligandet af frälsarens sista bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
