Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Pashkoffiterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflidna moder, hvilken börjat företaget, och af
egen åstundan att gagna sina landsmän offrade
mycket arbete och äfven medel på den lilla
tidningen. År 1882 var dess spridning endast
200 ex. Af fruktan för myndigheterna vågade
utgifvarinnan ej göra mycket för dess
spridning genom kolportörer o. d. Likväl ökades
dess försäljning stadigt, tills den uppgick till
3,000 ex., af hvilka 2,000 ex. genom posten.
Den unga utgifvarinnan hade fullt upp att göra
med redigeringen, expeditionen och en
vidsträckt brefvexling med ett stort antal okända
vänner, med hvilka hon kom i beröring genom
den lille månatlige budbäraren. Många rörande
bevis på tacksamhet kommo henne till del, och
hon kände sig rikligen lönad för sin möda,
och det tålamodspröfvande och kostsamma
krånglet med censuren, hvilken likväl ej kunnat
finna något väsentligt att anmärka hos den
lilla tidningen. Många af dess artiklar och
berättelser t. o. m. aftrycktes särskilt och spredos
i många tusen ex. af en ortodox förening i
Moskwa. Men en förändring inträdde från och
med 1884. Tidningen och dess utgifvarinna
blefvo utsatta för ständigt växande trakasserier
från myndigheternas sida, och till slut förbjöds
dess utgifvande i början af 1885, hon fick ej
veta hvarför; endast att det beslutats så. Det
var generalprokuratorns mörka hand, som åter
var framme för att släcka ett ljus, som spridt
sitt sken till de i mörkret vandrande. Det var
med djup rörelse vi följande år hörde
utgifvarinnans sorg öfver att ej få fortsätta detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
