Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Pashkoffiterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som ett ord i sinom tid såväl till dem
som dela de ortodoxa ryssarnes tro på
förföljelse som ock för dem som frukta att
förföljelsen skall utsläcka ljusets låga, som tändts,
afsluta vi detta kapitel med några yttranden
af den ryktbare författaren grefve Leo Tolstoy:
»Då jag hör sägas, att Kristi församling
håller på att gå under, eller att den i en
framtid skall gå under på grund af det eller det
eller något annat som de makthafvande
företaga sig, påminnes jag om berättelsen om
gossen och örnen. En liten gosse rusade en dag
in i förmaket till sin far och ropade med
andan i halsen: ’Pappa, pappa, en örn i köket!
Kom genast och rädda den, ty köksan vill ej
släppa den.’ Fadern svarade: ’Lugna dig, min
gosse. Om det vore en verklig örn, skulle
den nog flyga bort, och köksan skulle ej kunna
hindra den ett ögonblick. Tro mig, det är
blott en höna.’ Och då jag hör, att Kristi
församling, som, om den finnes till alls, är
verklig, evig, andlig och gudomlig, håller på
att gå under på grund af regeringens
åtgöranden, tänker jag på den der örnen, som
köksan höll fången i köket, och jag säger till mig
sjelf: ’Lugna dig, min gosse, det är endast en
höna.’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
