Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles missgynnande förhållanden och omständigheter, men
alla religiösa pedagoger och tänkare, de må nu fur öfrigt
hafva en mera fri eller en mera sträng uppfattning af
saken, bryta enhälligt stafven deröfver. Sjelfva
memorerandet finner visserligen och med goda skäl sina ifriga
förfäktare. Men detta får ej ske på ett dödt sätt, utan så,
att det innebär en i möjligaste mån personlig tillegnelse
af det lefvande ämnet. Man anser det ej vara något
tillegnande, der icke den späda tanken efter måttet af sin
kraft satt sig i rörelse för att emottaga det, som erbjudes.
Då vi öfverblicke fältet af den verksamhet, hvilken
utgjorde det tilldragande föremålet för våra iakttagelser,
träda de Preussiska förhållandena i detta hänseende gerna
främst fram för tanken. Preussen eger sedan äldre tider
ett rikt utbildadt folkskolelif. Detta grundlades i början
af förra seklet och fick ytterligare fart genom Fredrik den
andres kraftiga omsorger åt detta håll. Men sedan dess
hafva många olika vindar blåst öfver detta rika fält. Den
ädle Schweitzaren Henrik Pestalozzi, till hvilken det
likasom nyfödda Preussen i början af detta århundade såg
hän i och för lyftandet af sina undervisningsförhållanden,
har här medelbart genom sina vänner anstiftat mycket och
redbart gagn. Om ock denne mans sträfvanden icke egde
någon sannt christlig halt, må dock den värma, den entusiasm,
som dref honom sjelf och som han derföre förstod att väcka
hos andra, nemligen entusiasmen för folkets, för menniskornas
bildning och lyftning, icke underskattas. Något af denna
enkom pedagogiska kärlek och lifaktighet, som utgjorde det
Pestalozziska undervisningsarbetets nerf och lifskraft, spörjes
ännu i den Preussiska skolverlden. Fläkten och spåren af
en ande, som djupt och brinnande älskat och offrat sig,
förgå ej så hastigt, äfven om denne i väsendtlig hänsyn
ej mäktat lyfta sig öfver tidehvarfvets skaplynne. Hvad
denne den pedagogiska hjertlighetens heros, derest han
lefvat i en tid, som erbjudit rikare tillfredsställelse för hans
andeligä behof, hade kunnat blifva iriom Guds späda
vinplantering, det skymtar man, då nian ihågkommer hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
