Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligt lefvande karakter; icke så, att han öfvervägande
talade till känslan, men allt bar lifvets och sanningens
stämpel, och gick till defpersonliga väsendet sjelft, till
samvetet och till hjertat. Samtalen röjde snart en man,
söm stod på utpost, med ögat vaket och öppet för
samtidens rörelser och i synnerhet för tecknen inom andans
verld. Stillheten inom anstalten, omgifven af Skaparens
under, verkade angenämt på sinnet, den stora enkelheten
i lefnadssättet var synnerligen passande för dem, som hade
för afsigt att blifva folkets närmaste välgörare.
Wörtembergs folkskolelärare hafva i våra dagar räknat bland sig
en man, hvilken var en prydnad, icke blott för det stånd
han tillhörde, utan för Guds folk i alla länder. Vi
tillåta oss att här nämna hans namn: Immanuel Gottfr. Kolb.
Från ungdomen starkt hemsökt af Guds Anda, blef han
in i det yttersta sin sköna, himmelska kallelse trogen.
Djupt böjd af arbetets tunga, tryckt af lekamligt armod
hade han genorn vänliga tillbud kunnat erhålla en sorgfri
tillvaro, men sjelfva fattigdomen, förbunden med Christi
tjenst, tycktes hafva blifvit honom omistligt kär. En rik
fru hade t. ex. testamenterat honom 20000 fl.: han
vägrade att emottaga det ringaste deraf, ej ens för christliga
ändamål. Han, som med lågande blickar öfverfor Christi
rikes område, öfverlupen af menniskor, som sökte hans
råd och förbön i sina bekymmer, kunde dock icke glömma
eller lemna sina små, till hvilka han syntes dragen af den
innerligaste christliga kärlek. Han, som af många tusenden
helsades såsom en andelig fader, höll ytterst litet af sig
sjelf, ställde sig på det noggrannaste under Andans
tuktan och bekände: jag måste hvarje dag inhemta så mycket
i skolan som mina lärjungar, ja, mer än dessa: eljest är
allt förfeladt. Aldrig gick han dit, utan att förut i sin
kammare hafva stärkt sig med bön och förbön. Sedan
han, allt ringare i sina egna ögon, men också allt stillare
och tryggare i Christo, lyst oräkneliga ej blott i
Wurtemberg, utan ock djupt i Baden på lifvets väg, fick han d.
47 Febr. 4 859 ingå i sin Herres glädje och hvila sig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
