Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i barnkammare, öfverallt möta mig pinorum
och tortyrkammare för de få, som varit olyckliga
nog att vakna upp ur vanans förslappande
känslolöshet.
En tidig vårdag satte jag mig på tåget för
att resa norrut, åtföljd af två mina barn. Då
jag i princip anser det för ett otillbörligt
slöseri, att personer med enkla vanor befara andra
klass, hade jag, trots varningar, försett oss med
tredje klass biljetter och installerat oss i en
luftig och prydlig vagn, där vi försäkrat oss
om platser vid ett fönster, som gick att öppna.
Efter oss inträdde i kupén en liten, magerlagd
gumma från landet och tre i dubbel mening
väl klädda och äfven väl gödda arbetare eller
handtverkare eller landtmän; hvilketdera blef
mig under vår korta samvaro ej möjligt att
utröna.
Vi sutto vid fönstret, barnen och jag, och
väntade med otålighet, att den rena, ljufliga
landtluften snart skulle smeka våra kinder. —
Men däraf blef intet. — En af de tre tjocke
förklarade myndigt, att fönstret skulle stängas,
annars blefve det för kallt. Jag gjorde höfliga
invändningar, att solen sken och luften var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
