Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de äro ett talrikt folk, 153
för det öfriga Stockholm, det rika, det stolta
och det sköna.
På hennes bud komma de alla, från Södra
bergen och gränderna på Kungsholmen och
Norr, från staden och dess utkanter, från
Årstaviken och Hammarby sjö, från Hufvudsta och
Hagalund, komma ur sina kåkar och kyffen,
alla som kunna krypa och gå.
Och de, som hvarken kunna krypa eller gå,
de bäras eller dragas, med sin sjukdom och
sin nöd, sin smuts och sina lumpor. Ty
lumporna behöfva också vädras.
Och hon som är drottning öfver dem alla
är stolt öfver sina skaror, ty de äro ett talrikt
folk. Och hon är lycklig att få visa dem
staden och lifvet och solen.
Hon samlar dem på Gustaf Adolfs torg och
de öfversvämma Kungsträdgården. De fylla
kyrkorna, trängas i frimuseerna, följa
vaktparaden till borggården för att hylla sin monark.
Deras mäktiga tåg sveper Strandvägen fram
i den solvarma middagsstunden. Det är icke
den blodröda fanan, som svajar öfver dem, ty
blod och krig äro icke deras sak. De äro
för svaga att strida. Nej, den blågula flaggan
lyser deras led, ty de kunna med någon om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
